En nagelfil hade inte suttit fel.Jag har starka funderingar på att gå hem till Daniel och röka John Silver på hans balkong hela natten, bara för att det är han. Men jag tror inte att jag kommer orka dra mig ända bort till Alet bara för nikotin-prat-och-närhetsbehov. Han har typ inget hår på bröstet alls, det är så tråkigt...Jag saknar Sassa igen. Hon var världens bästa. Just då iallafall, världens sötaste knasigaste flummigaste fluff. Jag tror att hon på något vis räddat mitt liv. Det är skönt. Jag tänker på henne varje dag, speciellt när det är vår ute, och speciellt när det finns påskliljor överallt. Charlie saknar jag också. Det är så himla jobbigt att sakna de man aldrig kommer träffa. Kanske det är bra eller... nej. Charliehistorien hade varit så fin ifall han varit vid liv. 477 dagar sedan han förblödde på Karolinska. Älskade hjälplösa man. Usch vad jag saknar honom hela jävla tiden.Det är bara att försöka gå vidare, säger dem. Jag kan inte sitta död mitt i livet bara för att det försvinner andra människor ibland. Det är väldigt meningslöst. Tanken på att sitta hos Daniel frestar ändå alltså. Bara för att ha en jämlike sådär, som inte har astma och kan kedjeröka med mig och snacka skit om gamla lekplatspundare.

Människor. Jag gillar människor ganska mycket, jag har lärt mig efterhand. Det blir så konstigt ibland. Leave, but don't leave me. Jag vet inte.The Killers, de ska jag se på Roskilde. AAAAH!!! ROSKILDE!!! Det finns så många saker att se fram emot!!! Bara Roskilde typ. Eller nej, det finns jättemycket saker att se fram emot. Jag ser fram emot när jag komer tända min rökelse, känna doften, lyssna på 10.000 Days och somna. Det ser jag fram emot. Jag ser fram emot att jag ska träffa Nalle på onsdag - och på lördag. Det finns en massa saker. Jag ser fram emot min sovmorgon till 12.20 imorgon. Nordh börjar samma tid, det minns jag. Jag saknar Nordh.Det måste bli MER sommarkänsla!! Jag behöver känna att jag lever, och när man inte missbrukar massa saker längre så kommer inte de känslorna lika lätt, men det är fortfarande livsnödvändigt. När man legat i solen en stund, och är sådär lagom varm och bestämmer sig för att blunda och bara andas in... och helt plötsligt känner man att man aldrig mer vill flytta på sig. Känslan av att jag inte behöver, att jag kan leva såhär i resten av mitt liv. Den perfekta känslan. Det ouppnåeliga. Jag vill känna så alltid.Don’t you wanna feel my skin on your skin?Beroende.

Ännu en dag avklarad till viss del. Jag har blivit mer eller mindre återlärd i mörkrummet av Isabell idag, och jag har utnyttjat hennes kunskaper och hängivenhet ganska lagom nu tycker jag.Jag har dessutom köpt en Led Zeppelin-tröja, som är ball. Egentligen har hela dagen varit ganska bra, och jag har haft roligt. Just nu är jag framför allt mätt, och trött. Chansen att jag kommer att sova inatt känns stor, och det är skönt, verkligen.Det finns inte så mycket att berätta, nu när allt går bra och så. Så är det alltid, man skriver ju mer när det går utför. Men jag har ändå behovet att dela min lycka med andra, men inte över internet.